REDD innebär en möjlighet att överföra finansiella resurser till u-länder, att användas som styrmedel för att förändra såväl nationell politik som enskilda markägares beslut, förklarar Frances Seymour, som är chef för Cifor, ett internationellt skogsforskningsinstitut med huvudkontor i Bogor Barat i Indonesien. Men Seymour påpekar att det inte lär bli “en storlek för alla” vad gäller REDD; förutsättningarna är så olika i olika regnskogsländer. Man kan skapa fonder i FN:s eller Världsbankens regi: i-länderna fyller på och u-länderna ansöker om pengar. Man kan också skapa frivilliga marknader där banker, företag och investerare får köpa särskilda REDD-/kolkrediter. Då skulle privat kapital från de rika länderna kanaliseras till regnskogsprojekt. I praktiken kommer det att bli en blandning av de två, tror experterna.
